Här följer en förklaring av några viktiga kategorier inom IPA, tillsammans med exempel på symboler och motsvarande ord:
Vokaler:
Vokaler är språkljud som produceras utan någon betydande förträngning eller stängning i stämbanden. De utgör kärnan i stavelser i ord.
- /iː/ som i "beet"
- /æ/ som i "katt"
- /ɑː/ som i "far"
- /ʌ/ som i "cup"
- /eɪ/ som i "dag"
- /ɔː/ som i "lag"
- /uː/ som i "blå"
- /oʊ/ som i "go"
Diphthongs:
Diftonger är kombinationer av två vokalljud inom samma stavelse.
- /aɪ/ som i "tid"
- /aʊ/ som i "hur"
- /ɔɪ/ som i "pojke"
- /eə/ som i "par"
- /ɪə/ som i "nära"
Konsonanter:
Konsonanter är språkljud som produceras genom att luftflödet från stämbanden hindras eller begränsas.
- /p/ som i "pat"
- /b/ som i "bat"
- /t/ som i "tap"
- /d/ som i "hund"
- /k/ som i "katt"
- /g/ som i "get"
- /f/ som i "fan"
- /v/ som i "van"
- /θ/ som i "tänka"
- /ð/ som i "detta"
- /s/ som i "sip"
- /z/ som i "zip"
- /ʃ/ som i "hon"
- /ʒ/ som i "mäta"
- /tʃ/ som i "kyrka"
- /dʒ/ som i "domare"
- /m/ som i "man"
- /n/ som i "nej"
- /ŋ/ som i "sing"
- /l/ som i "läpp"
- /r/ som i "röd"
- /j/ som i "ja"
- /w/ som i "våt"
Nasala, flytande och glidande:
Nasalljud (ljud som produceras med sänkt gom), vätskeljud (ljud med delvis förträngning i munnen) och glidljud (ljud med gradvis övergång från ett ljud till ett annat) kompletterar utbudet av konsonantljud.
Tänk på följande:
- Symbolerna är omslutna av snedstreck (/ /) i IPA-notationen.
- Hakparenteser [ ] används ofta för att ange fonetiska transkriptioner av ord, som baseras på faktiska uttal snarare än standardiserade ordboksstavningar.
- IPA är utformat för att kunna representera ljud från alla språk, så vissa symboler kanske inte finns på vissa språk.
Kom ihåg att uttalet kan variera mellan olika accenter och dialekter, så även om IPA ger en värdefull referens, kan det finnas variationer i de faktiska ljuden som produceras.
Det brittiska fonetiska alfabetet, även känt som det brittiska fonetiska alfabetet eller Natos fonetiska alfabet, skiljer sig inte från det internationella fonetiska alfabetet (IPA) som används för att transkribera språkljud. Det är dock viktigt att notera att det brittiska fonetiska alfabetet och IPA har olika syften och används i olika sammanhang.
1. Internationella fonetiska alfabetet (IPA)
IPA är ett omfattande system av symboler som används för att representera språkljud på ett standardiserat sätt. Det täcker ett brett spektrum av språkljud som finns i språk runt om i världen. Lingvister, språkinlärare och yrkesverksamma använder IPA för att transkribera det exakta uttalet av ord och för att analysera de fonetiska egenskaperna hos olika språk.
2. Förenade kungarikets fonetiska alfabet (Natos fonetiska alfabet)
Det brittiska fonetiska alfabetet, även känt som NATO:s fonetiska alfabet, är en uppsättning kodord som används för att stava ord eller meddelanden via radio- eller telefonkommunikation. Det är utformat för att säkerställa tydlig och entydig kommunikation, särskilt i situationer där det kan uppstå problem med förvrängning, störningar eller missförstånd av enskilda bokstäver. Varje bokstav i det engelska alfabetet tilldelas ett specifikt ord i det brittiska fonetiska alfabetet för att underlätta stavning av ord.
Till exempel, istället för att säga "B" som "bee", använder det brittiska fonetiska alfabetet ordet "Bravo". Detta kan bidra till att undvika förväxlingar, eftersom bokstäver med liknande ljud som "B" och "D" lätt kan förväxlas över telefon eller radio.
Här är några exempel på det fonetiska alfabetet i Storbritannien:
- A: Alfa
- B: Bravo
- C: Charlie
- D: Delta
- E: Echo
- F: Foxtrot
- G: Golf
- H: Hotell
- I: Indien
- J: Juliet
- K: Kilo
- L: Lima
- M: Mike
- N: November
- O: Oscar
- P: Pappa
- Q: Quebec
- R: Romeo
- S: Sierra
- T: Tango
- U: Enhetlig
- V: Victor
- W: Whiskey
- X: Röntgen
- Y: Yankee
- Z: Zulu
Sammanfattningsvis används det brittiska fonetiska alfabetet för tydlig stavning i kommunikationssammanhang, medan IPA används för exakt fonetisk transkription och analys av språkljud i olika språk.
Engelsk fonetik är studiet av de ljud som används i det engelska språket, hur de produceras och hur de uppfattas. Det är ett område inom lingvistiken som fokuserar på att förstå språkljuden och deras mönster i engelska, samt de sätt på vilka dessa ljud interagerar i talet.
Här är några viktiga begrepp och symboler som används inom engelsk fonetik:
1. Fonem
Fonem är de minsta distinkta ljudenheterna i ett språk. De är de grundläggande byggstenarna som skiljer betydelsen i ord. Ljuden /p/ och /b/ i "pat" och "bat" representerar till exempel olika fonem, eftersom de kan ändra ordets betydelse.
2. Allofoner
Allofoner är variationer av ett fonem som inte ändrar betydelsen av ett ord. De kan skilja sig åt beroende på faktorer som accent, dialekt eller omgivande ljud. Till exempel kan /p/-ljudet i "pat" uttalas lite olika i olika engelska accenter.
3. Vokaler och konsonanter
Engelska har en mängd olika vokal- och konsonantljud. Vokaler produceras utan betydande förträngning i stämbanden, medan konsonanter involverar någon form av förträngning eller stängning. Vokaler kännetecknas vanligtvis av sin position i munnen (hög, mellan, låg) och av om läpparna är rundade eller orundade.
4. IPA-symboler för engelska ljud
Det internationella fonetiska alfabetet (IPA) använder en uppsättning symboler för att representera de olika ljuden i engelska.
Vid Engelska Al Fresco vi hjälper dig mer än gärna med alla frågor du har om det fonetiska alfabetet, språk och ger också många fonetiska exempel för att du ska förstå det bättre. Kolla in våra kurser.
